Waltersson

Archive for the ‘Ukraina’ Category

”Nöjesliv” är något en skapar på egen hand…

leave a comment »

Januari 2010. Vinter i Charkov.

Var ute spanade in den alldeles nybyggda fotbollsarenan där laget Metalist spelar och fotbolls-EM skall spelas om 2 år – ifall allt går som det skall med alla andra arenor. Klockan är nio på kvällen, det är mörkt, kallt och stadsdelen sover redan när en vinrödrostig lada genast avbryter min ensamhet genom att sladda in på den tomma asfaltsplanen alldeles framför mig.

Ur den fullpackade ladan kliver ett grabbgäng från en bruksort några mil bort. De vrålar melodier till diverse engelskspråkiga hits. Melodier vars texter de inte kan ha en blekaste om vad de betyder. För säkerhets skull uppbackad av en väl tilltagen bilstereo. (med kassettband) En av dem väsnas med en gitarr han heller inte verkar ha en blekaste om hur man gör musik av.

De är inte mer påverkade än det ukrainska genomsnittet denna vardagskväll, men de har redan förbannat kul. Det är tydligen bara någon gång i månaden de kunnat slå sina slantar ihop och ”dra till stan” på sistone. Glädjen går inte att ta miste på. De är knappast på väg till någon av alla klubbar i den annars så nattaktiva studentstaden. Nej, festen började liksom redan när de satte sig i bilen och fortsätter… på gatan.

Även för många Charkov-invånare har festen flyttat ut på gatan igen till följd av den låga köpkraften. Att dela en liter sprit direkt från gatukiosken kostar inte många ören. Det är förstås olagligt. Men lagar som inte går att upprätthålla följs som regel inte och som den ekonomiska konjunkturen ser ut lär det nog dröja ett bra tag innan myndigheterna har någon som helst chans att sätta punkt för det fria gatusupandet.

”Uteservering” vid tunnelbanenedgången Pushkinska.

Пушкінська

Annonser

Written by waltersson

18 maj 2010 at 19:41

Publicerat i Ukraina

Борщь!

leave a comment »

GRULINUS

Donetsk. Maj 2009.

Efter tre månader av förnedrande små portioner i Moskvas studentmatsalar ger en sig ut på en längre tågresa och sitter plötsligt i ett gruvarbetarkök i Donetsk där det liksom är helt normalt att äta sig mätt och lite till om man så vill. Samhällsutvecklingen i Donetsk har varit allmänt bedrövlig sedan 90-talet, men gästfriheten mot besökande är oförändrat oförskämt god.

Written by waltersson

30 september 2009 at 0:20

Publicerat i Ryssland, Ukraina

”Nej, han är oumbärlig!”

leave a comment »

Stalin har förlorat mycket av sin hjältestatus sedan 1945 – även i östra Ukraina. Segerdagen arrangeras nuförtiden i en mer allmänpatriotisk anda – utan koppling till krigets arkitekter. Under ljusblåa fanor fylls Charkovs centrum av anhängare till den kapitalistiska epokens regionbärande parti. Men alla människor var inte kapabla att följa nomenklaturans ideologiska u-sväng när Berlinmuren föll. Dessa kan inte utan vidare uteslutas från evenemang som Segerdagen, som nu delas av stalinister, ryska nationalister, ukrainska nationalister… och det ljusblå Regionernas Parti. Men några ljusblå partifunktionärer blir förbannade när porträttet på Stalin dyker upp den gemensamma minnesstunden.

– Kan ni inte bara komma hit utan honom?, ropar några av dem.

– Nej, han är oumbärlig!, svarar den ännu ännu troende stalinisten som bär plakatet och knallar vidare.

Han begär inte mer än att få delta på Segerdagen på samma sätt som dagen ursprungligen firades och det tillåts han faktiskt att göra.

stalin

2009 års Segerdag på Frihetstorget i Charkov – ett av världens största torg.

leninst

Finns det förresten någon 2-miljonstad i Europa som är så okänd bland svenskar? Mitt emellan Charkov och Kiev ligger däremot en liten, idag obetydlig, ukrainsk håla som nästan alla hört talas om på grund av ett historiskt förlopp som än idag missbrukas i alla möjliga sammanhang för att upprätthålla främmandegörandet av ”ryssen”.

Att så många invånare i Charkov har större förtroende för Ryssland än för EU kanske inte är så underligt egentligen. Kreml har som bekant behandlat utmarken Ukraina ganska illa de senaste århundradena, men den genomsnittlige ryssen är trots allt betydligt mer intresserad av Ukraina och kan betydligt mer om landet än EU-invånarna.

Att västeuropéer i allmänhet vet så fruktansvärt lite om Ukraina verkar dock inte dämpa den västerländska elitens avsikt att expandera ekonomiskt och militärt i landet. Att majoriteten av ukrainarna inte vill gå med i EU eller att stödet för NATO är så svagt förefaller heller inte besvära expansionens arkitekter.

Written by waltersson

29 september 2009 at 22:39

Publicerat i Ukraina