Waltersson

Archive for the ‘Rasism’ Category

Diverse bulgarisk nutidsobservation…

with one comment

Januari 2010. Hristo Botevsgatan i centrala Sofia.

Det är lunchtid och hundratals barn är antingen på väg hem från sin förmiddag eller på väg till sin eftermiddag i det bulgariska skolsystemet. Fyra EU-medborgare i åldern 7-13 går varken åt ena eller andra hållet på övergångsstället utan tigger efter kontanter bland brummande bilar. De saknar inte bara föräldrar som kan se till att de går i skolan. De bor i ett land där statens välratificerade åtaganden gentemot alla barn likväl inte anses gälla alla barn.

Deras rättigheter kan, milt sagt, heller inte beskrivas som prioriterade i övriga EU-länders påtryckningar gentemot Bulgarien. Affärsintressen går i vanlig ordning först. Sedan vill förstås EU-ledningen att den bulgariska regeringen inte skickar våra skattepengar i strukturfonderna rakt in i Sofias kriminella imperier – vilket visat sig vara en nog så svår utmaning. Långt ner på kravlistan hamnar diverse brott på mänskliga rättigheter.

Samma dag som dessa bilder tas meddelar UD att Sverige lägger ner sin ambassad i Sofia för att bl.a prioritera diplomatiskt stöd av svensk utvecklingspolitik i andra länder. Eftersom Bulgarien per definition inte får vara både ett EU-land och ett utvecklingsland får SIDA heller inte jobba här.

Att Bryssel gjort den övergripande bedömningen att landets regering på egen hand löser fattigdomsproblemen och respekterar mänskliga rättigheter verkar dock inte ha övertygat Läkare utan Gränser och andra icke-statliga organ som, i skuggan av alla missriktade EU-miljarder, försöker tillgodose vad jag uppfattar som ganska grundläggande behov.

Hrosto Botevsgatan igen. I en av alla pauser då trafiken inte står still delar de unga EU-medborgarna på vad som återstår av en påse lim.

Det finns ungefär en miljon zigenare (romer) i Bulgarien. Till antalet växer folkgrupperna i snabb takt. Detta verkar till betydande del bero på att barn (från ungefär 13  års ålder) föder barn utan varken skolgång , arbete eller annan försörjning i ryggen. Livet på gatan verkar gå i arv. Men ingen bryr sig, vilket i sin tur verkar bero på att lejonparten av de unga EU-medborgare som lever på gatan är just zigenare. Inga barnflockar ur andra folkgrupper tillåts växa upp på gatan i dagens EU – utan skolgång, sjukvård och allt det där med titeln ”rättighet” de lovats av politiker i Bryssel de aldrig kommer träffa.

Ju längre Bulgariens regering väntar med att engagera sig långsiktigt i vad som kommit att kallas ”den romska saken” desto svårare – och dyrare – lär det bli att komma till rätta med de sociala problemen och (tyvärr) desto större blir sannolikheten att de enklare lösningarnas politiker tar hem det politiska spelet.

Volen Siderov är de enkla lösningarnas främste man i bulgarisk politik. Trots en egen mediakoncern och ett av landets resursstarkaste partier i ryggen framstår han helst som en slags underdog. Inte utan framgång. Partiet ATAKA ser överhuvudtaget ingen plats för zigenare i Bulgarien. ”Bulgarien åt bulgarerna” säger Siderov. Hur detta skall gå till beskrivs förstås inte mycket närmare än så, men ett antal folkgrupper anses inte ha i Bulgarien att göra. Att folkgruppen bulgarer också verkar ha invandrat till detta landområde för bara några hundratals år sedan tycks inte ha havererat deras vision om ett enkulturellt Bulgarien.

Januari 2010. Klotter på husvägg i centrala Sofia.

Bulgariens historia är dock allt annat än enkulturell. Alldeles intill landets stadsrådsberedning (”ministersovjeten”) ligger fortfarande en moské mitt i all trafik i den centrala änden av Sofias svar på ”avenyn”, Vitosha-boulevarden, från vilken man kan se bergstoppen med samma namn då vädret tillåter.

Januari 2010. Serdika.

I Bulgarien tillämpas sedan länge en ägarmodell för fastigheter som svenska högern verkar vilja införa på hemmaplan. Den går ut på att flerbostadshus kan ägas enskilt till 100 %. Man alltså äger sina egna väggar, tak och golv till 100 %. Korridorer och annat blir ett slags ingenmansland. I Bulgarien, där individualismen släppts lös på ett sätt som högern i trygga Sverige bara vågar drömma om, har resultatet inte låtit vänta på sig.

Höghus i stadsdelen Gotse Delchev. 3-dimensionellt ägande. Estetiskt tilltalande – men också en energipolitisk katastrof.

De flesta husväggar i landets huvudstad är så illa skötta att en isolering från utsidan reducerar förbrukningen av rysk gas med hur många procent som helst. Att individuellt isolera sina 10 kvadratmeter vägg på elfte våningen kostar naturligtvis mångfaldigt mer än att kollektivt isolera hela huset på en gång – vilket i praktiken varit svårt att få till med rådande modell för husägandet. Men även om det kostar massor av pengar är det, bevisligen, en god investering som bär sig på mycket kort tid. Flertalet har dock, lika uppenbart, inte haft råd med den dyra individualistiska lösningen på detta gigantiska energislöseri.

För Bulgariens del beror det stora hushållsbehovet av rysk gas varken på bristande tekniska kunskaper eller på hög konsumtion av varma rum. En mindre individualistisk fastighetslagstiftning hade årligen kunnat omfördela många miljarder från Gazprom till var och en i dessa hus.

Men så tänker man inte för närvarande – varken i Sofia eller i Bryssel. Det som ligger ”på kartan” är nya gasledningar från Kaukasus till Balkan – vilka i sin tur drar in EU i en massa konflikter vid såväl den fossila resursens källa som längs dess väg mot det europeiska fortet.

Så vart tar de beryktade EU-miljarderna som Bryssel vattnar Bulgarien med vägen?

Frågan är inte enkel att besvara. Vägarna är flera och slutdestinationerna är sällan offentligt redovisade i likhet med t.ex skandinaviska förvaltningstraditioner.

Men jordbrukspolitiken förblir tyvärr den i särklass främsta utgiftsposten inom EU och med tiden kommer den bulgariska jordbrukssektorn få tillgång till 100% av den stödnivå som de västeuropeiska jordbrukssektorerna årligen inkasserar. Dessa jordbruksmiljarder kommer att fördelas i detta hus.

Januari 2010. (Lite längre bort på Hrosto Botevsgatan…) ”Ministeriet för Jordbruk och Mat”.

Ännu ett, estetiskt, mycket tilltalande hus – även på insidan vill jag hävda – där en politisk katastrof av stora mått måste hanteras i många år till.

Att jordbrukspolitiken är katastrofal för både EU och omvärlden ger oss dock ingen anledning att lämna detta vackra bygge därhän. Varje euro i stöd som inte hamnar där den skall tenderar nämligen att understödja Bulgariens privata imperier (maffior) – på bekostnad av potentiellt gemensamma institutioner – och därmed deras makt i det bulgariska samhället.

Hristo Botevgatan i Sofia är således en ganska ”central” arena i Europa där vackra ord och glada förhoppningar om fullt realistiska förbättringar måste verkställas ifall EU:s grundläggande målsättningar om ett materiellt bättre liv för unionens fattigaste skall kunna realiseras – men också en indikator på att så inte sker i dagsläget.

Written by waltersson

26 januari 2010 at 21:09

Publicerat i Balkan, Bulgarien, EU, Rasism