Waltersson

Undervisar i engelska på Gimnazija nr. 9 (Murmansk Stad) fram till 15 April. Tar då bussen tillbaks till Finnmark.

Mars 2012. På besök hos Puchlovi i Poljarnye Zori.

Jens Stoltenberg skriver på facebook efter ett samtal med Vladimir Putin: ”I samtalen kom det også fram at det er gode muligheter for at Norge og Russland i løpet av våren kan inngå avtale om grenseboerbevis. Det innebærer at… folk som bor i grenseområdene fritt kan passere grensen mellom Norge og Russland.”

Ett sådant avtal är förstås inte problemfritt att få till stånd och låter nästan för bra för att vara sant… men nu finns förslaget verkligen ”på kartan” i vilket fall. Kanske är det sunda förnuftet på väg mot en välbehövlig delseger i denna fråga.

Förslaget (fri rörlighet för människor på nordkalotten) borde visserligen ha genomförts för exakt 20 år sedan, men 90-talets dominerande politiska regimer i Europa ville tyvärr bara flytta muren, inte riva den, och värre skulle det som bekant bli på 00-talet.

Gränsområdesrörlighet är förstås inte samma sak som fri rörlighet, men det vore en väldigt välkommen början. Varje liten spricka i vår tids Berlinmur är en spricka av hopp för mänskligheten.

En kan bara hoppas att rysshatare (de som aldrig kan skilja på hövding och folk) i ledningar för EU-länder med inflytande håller fingrarna borta och tillåter Schengenlandet Norge att göra sitt för vad som skulle kunna bli en öppning av Europas mest absurda gränsövergångar.

Hade inte rasismen präglat rysk polis till den grad att människor med lite mindre ljus hud alltid är först att bli haffade av män i uniform på ryska järnvägsstationer, ja då hade Stoltenbergs och Putins förslag rentav kunnat innebära en slags alternativ flyktingkorridor för vissa flyktingkategorier som idag inte har råd att betala 100.000:- för att smugglas in i ett Schengenland.

Löneklyftan mellan Nikel och Kirkenes är enorm och förutsättningarna för arbetares intresseorganisering på den ryska sidan Schengenmuren är tyvärr av annan art än på hemmaplan. Den chefsbyråkrat som på rysk sida bemyndigas att utfärda dessa ”gränsinvånarbevis” verkar onekligen kunna hamna på ett av landets mest luckrativa jobb. Vad Skandinaver nu har anledning att frukta är att fackliga organisationer i naiva Norge ligger hundra steg efter alla ”kreativa” näringsidkare, på båda sidor, som redan lär stå beredda att göra guld av detta lönegap.

Även för egen del framstår plötsligt Finnmark som en mycket intressantare destination att söka jobb på.

Maj 2009. ”Absolut Bank” i Novosibirsk.

Desto lustigare hade det, med svenska ögon, sett ut ifall dom haft kontor i Tallin.

Maj 2009. Korridorsfest i Moskva. Sjå och Dgann. (På göteborgska. Vet ju inget om hur deras namn stavas med latinska bokstäver.)

En av få fördelar med det ryska universitetets apartheidsystem (som skiljer på ryska, halvryska och icke-ryska studenter) var att en korridorfest i icke-ryska delen, trots god gemenskap, inte nödvändigtvis levde upp till ”kreml high”-normen, i promille räknat. Min utflyttningsfest blev inte svårstädad, men minnesvärd.

Delade kök med ett trettiotal icke-ryska studenter och två trevliga polisfamiljer som på något sätt konfiskerat sig tak över huvudet. Den asiatiska överrepresentationen gjorde pingisbordet till en naturlig mötesplats. Framförallt kineserna verkade relatera till Sverige via bordtennisen. För egen del lär samma idrott ha öppnat upp ögonen för Kina en gång i tiden, men fortfarande vet jag ganska lite om världens folkrikaste land.

Sjå och Dgann, från varsin del av Kina, tillhörde de lyckliga icke-ryssar som, efter att bilden togs, klarade sitt ettåriga program i ryska och därmed fick läsa vidare i landets utbildningssystem. Trots korruptionen, rasismen och alla vardagsadministrativa bekymmer på MGU har de valt att stanna i Moskva.

Eftersom den urbana zon som kallas Moskva är så förbannat stor till ytan var det enklaste sättet att hålla koll på geografin att införskaffa både stadskartan och regionkartan. Därav kartor som väggdekoration.

Så här i efterhand kan konstateras att ”kreml high”-serien (även om det inte talas så mycket ryska) i någon mening representerar rysk vardag men i liten utsträckning MGU-studenternas, oberoende av nationalitet, relativt oalkoholiserade vardag. Normen att inte vara ”för tjock” verkar dock vara oerhört viktigt för åtminstonne alla kvinnor i landet – oavsett social ställning.

Verklighetsförankring eller inte. ”Kreml high” står sig väl som det är: Ett odelbart barndomsminne från televisionen att relatera saker till.

Donetsk. Maj 2009.

Efter tre månader av förnedrande små portioner i Moskvas studentmatsalar ger en sig ut på en längre tågresa och sitter plötsligt i ett gruvarbetarkök i Donetsk där det liksom är helt normalt att äta sig mätt och lite till om man så vill. Samhällsutvecklingen i Donetsk har varit allmänt bedrövlig sedan 90-talet, men gästfriheten mot besökande är oförändrat oförskämt god.

April 2009. En bakgata längs floden Moskva.

Ett torgmöte (på anvisad/avlägsen plats) för att införa kommunal källsortering – istället för 6 nya kommunala sopförbränningsanläggningar – kräver ju sina metalldetektorer från ordningsmaktens sida. Problemet är väl att det blivit så krångligt att manifestera lagligt i Moskva att det knappt genomförs några planlagda manifestationer som kan bevakas på detta sätt. Så det gäller ju att passa på nu när en registrerad förening äntligen lyckats få sin torgmötesansökan beviljad.

Innebandyklubbor klassas visserligen inte som vapen i Ryssland, men anses inte ha på ett miljöpolitiskt torgmöte att göra och det som inte har där att göra måste därför avlägsnas den som vill delta på manifestationen ifråga. Det bestämmer iallafall farbror blå på plats, som även bestämmer att bilderna ovan inte togs, men har vissa besvär att belägga dessa bestämmelser bortom det egna godtycket.

Den vandrande soptunnan på bilden – själva maskoten för kampanjen – kom sig förbi den polisiära entrén trots väl tilltagen maskering.

Könsstereotypa imperativ – en gemensam nämnare i staten och kapitalets propaganda. Det föds inte många barn i dagens Ryssland. Det kan jag förstå. Det är en brutal livspropaganda präglad av våldsromantisering och ständig utseendeförbättring som – utan motvikter – dominerar det samhälle ungarna har att växa upp i.

Novosibirsk. Maj 2009.

”Militärtjänstgöring på kontrakt – en sak för nutidsorienterade män!
Sibirjacker! Bli kontraktssoldater!”

Att alltfler män sökt sig till de sibiriska krigskontoren lär dock även fortsättningsvis ha mer med social utslagning att göra än själva ”trendigheten”.  Det anses nämligen inte särskilt trendigt i dagens Ryssland att ha en inkomst där den del som räknas i gram/dag är större än den som räknas i rubel/mån.

Maj 2009. En skylt utanför krigskontoret i Krasnojarsk med de gällande lönetarifferna för regionens kontraktssoldater. ”Vitt bröd – 400 gram/dag”, ”Kött – 120 gram/dag”, osv. Tak över huvudet, beklädnad och liknande förmåner tillkommer. Penningdelen är nästan obetydlig i jämförelse.