Det är sannerligen inte mycket till förebild som håller i dirigentpinnen. Att jag skulle ägna en bloggpost åt den där mannen var en högoddsare, men han för en mycket grundläggande argumentation som varken kapitalismens försvarare eller dess motståndare i Europa verkar vilja ta till sig.

Demonstrationer må vara vackra, men är i det närmaste meningslösa i den marknadsdiktatur som råder i välutvecklade kapitalistiska samhällen.

Bankerna har inte täckning för den utlåning som deras vinster bygger på.

Staten har inte täckning för sin utlåning till bankerna.

Det verkliga ”stresstestet” för europas ekonomi skulle mycket väl kunna komma den 7 december – om folk bestämmer sig för att agera kollektivt.

Det är ungefär lika ansträngande som att gå och rösta.

Det krävs inget medborgarskap.

Det krävs bara pengar.

Metoden är – liksom all kapitalistisk maktutövning – ingen demokratisk process.

Det är alltså hög tid att folk flest börjar snacka om hur nästa politisk-ekonomiska system ska se ut. (Vilket vi ser en början på i länder som Frankrike…) Annars lär de makthavare som – in i det sista – försvarar dagens pyramidspel vara fullt benägna att, på egen hand, lansera det nästkommande politisk-ekonomiska projektet.

En massaktion mot banksystemet utan en politisk-ekonomisk agenda för morgondagen har förmodligen inte högre verkningsgrad än de demonstrationståg som Cantona – med rätta – fördömer.

Jag har full respekt för många av de pågående sydeuropeiska försöken att, snarast möjligt, sänka banksystemet. Berörda regeringar tvingas då välja. Antingen räddar de kapitalismen eller så räddar de mänskligheten. Men den som tar det senare för givet överskattar nog den liberala/representativa ”demokratins” benägenhet att främja allmänviljan.

En röst mot kapitalismen den 7 december är (tack och lov) inte en röst på Cantona.

Tim Jackson:

”It’s a really strange story.

A story about us.

The people that have been persuaded

or encouraged

to spend money they don’t have

on things they don’t need

to create impressions

that wont last

on people they don’t care about.”

Sex Frågor om den Politiska Ekonomin visar att det knappast råder någon konsensus i den politiska ekonomins mest grundläggande frågor. Heller inte inom partierna.

Jag konstaterar lite försiktigt att här finns en hel del som skulle behöva debatteras offentligt.

PR-byråerna har bedrivit en valrörelse så långt bort från de stora ekonomiska frågorna det bara går att komma. Det ligger förmodligen i hela branschens intresse – men är det verkligen så partierna vill ha det?

En del av kandidaterna verkar i vilket fall inte själva tro på sina partiers löften om business as usual och fortsatt exponentiell tillväxt.

Den 24 september arrangeras nordens första stora konferens om Ekonomisk Nerväxt i den finska huvudstaden.

En konferens om hur vårt samhälle skulle kunna utvecklas efter den ständiga konsumtionsökningens epok. En situation som den finska samhällseliten, i likhet med den svenska, hittills haft svårt att tala om offentligt.

Detta event sponsras bl.a av den brittiska och den franska ambassaden i Helsingfors. Beskickningar från stater som numera ger ett visst utrymme för ekonomiskt tänkande i det offentliga samtalet.

Konferensen kommer att live-sändas via internet och rekommenderas dig som vill ta del av den framtidsdiskussion som de facto pågår i omvärlden – även om detta knappast framgår av svenska nyhetssändningar.

—

I Sverige pågår en valdebatt som handlar om att folk ska kunna fortsätta lönearbeta 40 timmar i veckan. Arbetare som ”blir över” ska tydligen arbeta i hemmen hos de som fortfarande har ett jobb att gå till.

Att dela på jobben och själva ta hand om våra hushåll… det ligger förstås väl i linje med de självklara behoven: jobb för den som behöver  försörja sig och fri tid.

Men det finns ju propagandaekonomer som vet bättre: Vi behöver tillväxt och ”entreprenörskap”!

Om vi delar upp jobben och städar själva blir det färre företag och lägre BNP. En samhällsekonomisk förlustaffär med nuvarande paradigm.

—

Det finns de som vill tro på dumhet. Att den svenska monokulturen av nationalekonomer bär på en oförmåga att absorbera förnuft.

Jag tror tyvärr att problemet är betydligt större än så där. Jag uppfattar att många yrkesgrupper, inte bara nationalekonomer utan de flesta av oss, i första hand ägnar dagarna åt det som genererar säkra penningbelopp på kontot i slutet på månaden. För att betala räntan på bostadslånet… för att, i brist på verkligt medborgarskap, genom konsumtion hävda sin dignitet i samhället… din närmsta reklampelare name it!

Att uppmärksamma de stora samhällsfrågorna betalar sig dåligt och leder inte sällan, för de som tagit ut svängarna lite för mycket på jobbet, raka vägen till en entusiastisk jobb-coach med överhetens uppdrag att förmedla den vinnande attityden:

- Hitta något du kan bli bra på. Håll dig till det. Skit i helheten.

Det här är något helt annat än dumhet. Det är uttryck för ett individualiserat samhälle av förnuftiga människor som predikar oförnuft.

På lite sikt finns förstås risk för att detta samhälle fostrar korkade människor på riktigt.

I natt börjar Nordamerikas första stora konferens om ekonomisk nerväxt i den olympiska byn Vancouver.

Temat är: How do we de-grow the economy and maintain jobs?

Vissa av arrangörerna deltog på Barcelona-konferensen för en månad sedan och även i Nordamerika refereras nu till Parisdeklarationen. Så nu är åtminstone hela västvärlden ansluten till en internationell rörelse med nya begrepp och problemformuleringar för den politiska ekonomin.

Här följer en svensk översättning av Deklarationen om Ekonomisk Nerväxt för Ekologisk Bärkraftighet och Social Rättvisa som antogs av en större grupp forskare och aktivister på en internationell konferens om ekonomisk nerväxt i Paris för exakt 2 år sedan.

—

Deklaration

Vi deltagare på konferensen om Ekonomisk Nerväxt för Ekologisk Bärkraft och Social Jämlikhet i Paris den 18-19 april år 2008, deklarerar följande:

1. Ekonomisk tillväxt (indikerat som växande BNP eller reell BNP) representerar en ökning av produktion, konsumtion och investeringar som, i jakten på ekonomiskt överskott, oundvikligen leder till utökad förbrukning av material, energi och mark.

2. Trots förbättringar för ekologisk effektivitet i produktion respektive konsumtion av varor och tjänster har den globala ekonomiska tillväxten resulterat i ett ökat uttag av naturresurser, växande avfallsmassor och ökade utsläpp av luftföroreningar.

3. Den globala ekonomiska tillväxten har inte lyckats med att, substantiellt, reducera den globala fattigdomen, beroende på orättvisa utbyten inom handeln och de finansiella marknaderna, vilket har ökat ojämlikheten mellan länderna.

4. Såsom välkända principer inom fysisk- och ekologisk vetenskap demonstrerat, finns det en slutgiltig begränsning för vilken omfattning global produktion och konsumtion, liksom den nationella ekonomin, kan ha utan att miljörelaterade- och sociala kostnader påtvingas andra människor – här och nu, någon annanstans eller i framtiden.

5. De bästa av, tillgängliga, vetenskapliga data indikerar att den globala ekonomin, liksom många nationella ekonomier (huvudsakligen industrialiserade länder i nord), har vuxit bortom den ekologiska bärkraftens gränser.

6. Det finns också starka belägg för att den globala tillväxten av produktion och konsumtion är socialt ohållbar och därtill oekonomisk. (Oekonomisk i den meningen att kostnaderna överskrider fördelarna.)

7. Genom att förbruka mer än sin legitima andel av jordens resurser reducerar de rikaste nationerna effektivt miljöutrymmet för fattigare nationer, som likväl påtvingas denna överförbruknings negativa miljökonsekvenser.

8. Om vi inte bemöter denna situation med att justera den globala ekonomin i enlighet med våra ekosystems kapacitet och samtidigt omfördelar världens rikedomar respektive inkomster, så kommer detta att resultera i en process av ofrivillig och okontrollerad ekonomisk tillbakagång, eller sammanbrott, med allvarliga sociala följder, i synnerhet för de mest missgynnade i samhället.

Vi föreslår därför ett paradigmskifte, bort från den generella och obegränsade jakten på ekonomisk tillväxt, till idén om en justering till ”rätt” storlek på global och nationell ekonomi.

1. På global nivå innebär ”rätt” storlek en minskning av det ekologiska fotavtrycket (inklusive kolets avtryck) till en bärkraftig nivå.

2. I länder med större fotavtryck per invånare än den globalt bärkraftiga nivån innebär ”rätt” storlek en reduktion till denna nivå inom en rimlig tidshorisont.

3. I länder där det råder djup fattigdom innebär ”rätt storlek”, för de som lever i fattigdom, en brant och bärkraftig konsumtionsökning, för att uppnå ett värdigt liv. Detta bör ske i enlighet med lokalt beslutade vägval för minskad fattigdom och inte genom tvingande utvecklingspolitik från omvärlden.

4. Detta kommer att kräva ökad ekonomisk aktivitet i enstaka fall; men omfördelning av inkomster och rikedomar, både inom och mellan länder, utgör det väsentliga i denna process.

Paradigmskiftet innebär således en ekonomisk nerväxt i de rika delarna av världen.

1. Den process som kan åstadkomma en justering till ”rätt” storlek på ekonomin i de rikaste länderna, liksom i den globala ekonomin som helhet, kallas ”nerväxt”. (”Décroissance”)

2. Vi definierar ”nerväxten” som en frivillig övergång (transition) till ett rättvist, deltagande och ekologiskt bärkraftigt samhälle.

3. Syftet med nerväxt är att möta mänsklighetens behov och tillgodose en hög livskvalitet samtidigt som den globala ekonomins miljöpåverkan reduceras till en bärkraftig nivå och fördelas rättvist mellan nationerna. Detta kommer inte vara möjligt att uppnå vid en ofrivillig krympning av ekonomin.

4. Nerväxten kräver en omformning av det globala ekonomiska systemet liksom den politik som drivs och främjas på nationell nivå. Detta för att möjliggöra såväl reducering som slutlig utrotning av den absoluta fattigdomen samtidigt som den globala ekonomin och de icke-bärkraftiga nationella ekonomierna skalas ned.

5. När en ekonomi av ”rätt” storlek förverkligats genom en nerväxt-process bör målet vara att upprätthålla en ”Steady State Economy” (en ekonomi i stationärt tillstånd) med en relativt stabil, milt fluktuerande, konsumtionsnivå.

6. Nerväxt-processen karaktäriseras allmänt av:
- En betoning av livskvalitet snarare än konsumtionskvantitet.
- Att grundläggande mänskliga behov tillgodoses för alla.
- En samhällsomvandling baserad på såväl individuell som kollektiv handling och politik.
- Ett substantiellt reducerat beroende av ekonomisk sysselsättning till förmån för fritid, oavlönad sysselsättning, gemytlighet, gemenskap samt individuell- och kollektiv hälsa.
- Uppmuntrande av själv-reflektion, balans, kreativitet, flexibilitet, mångfald, medborgarskap, generositet och icke-materialism.
- Iakttagelse av principer om rättvisa, deltagande demokrati, respekt för mänskliga rättigheter samt respekt för kulturella olikheter.

7. För framsteg i realiseringen av ekonomisk nerväxt krävs omedelbara ansträngningar för att baxa in konceptet i debattens huvudfåra, dels inom parlamentarisk- och allmän debatt, men också inom de ekonomiska institutionerna. Det fordras även en utveckling av policys och verktyg för den praktiska implementeringen av ekonomisk nerväxt samt en utveckling av nya, icke-monetära, indikatorer (även subjektiva sådana) som kan identifieriera, mäta och jämföra nyttor respektive kostnader i en ekonomisk verksamnet, vilket möjliggör bättre bedömning av en ekonomisk verksamhets relation (”bidragande” eller ”underminerande”) till förverkligandet av sociala- och ekologiska mål.

—

Översättning: Linus Waltersson.

Källtexterna på franska och engelska har följande lokalisering:
http://events.it-sudparis.eu/degrowthconference/Declaration%20on%20Degrowth%20FR.pdf

http://events.it-sudparis.eu/degrowthconference/en/Declaration%20on%20Degrowth%20EN.pdf

—

Du som har synpunkter på översättningen är varmt välkommen att kontakta mig för eventuella förbättringar.

Du som, möjligen befogat, bara tänker att du minsann hade gjort den f-n så mycket bättre själv bör ställa dig frågan varför just Du inte gjort detta under någon av de senaste 24 månaderna. (Jag hade gärna sluppit!)