En sommarnatt i Aten…
Juli 2011.
Gatukonst.
På ett av alternativrörelsens caféer träffar jag den dåvarande partisekreteraren för det gröna partiet i Grekland.
Han förklarar stolt att han, partiets enda avlönade funktionär, inte kan bli långvarig på sin post. Detta eftersom nationella förtroendeuppdrag, enligt partiets stadgar, endast kan besittas av en medlem i max 1 år. Samma sak gäller deras nationella parlamentariker i händelse av att det blir nyval i Grekland och partiet tar mandat i det grekiska parlamentet. Med en mandatperiod på 4 år innebär det att fyra ledamöter skall samarbeta kring utövandet av varje mandat under fyra år. Formellt väntas hela partigruppen avgå vid beslutsårets utgång och ersättas av lika många nya gröna kandidater från valsedeln.
I ett av Europas mest korrupta länder florerar således även mycket långtående försök att, i detta fall genom hårda rotationsprinciper, bryta “oligarkins järnlag” och bekämpa maktkoncentrationen inom de oppositionella rörelser som kan tänkas spela en viktigare roll i Grekland i framtiden. Ej förruttnade partiorganisationer i resten av Europa skulle förmodligen kunna lära sig en hel del av den grekiska oppositionens strävanden att frigöra sig från inre korrupta beteenden och inre klientelism – i ett annars genomkorrupt samhälle.
Det korta Aten-besöket underlättades allra mest av kamrat Katia – navigatör, vespachaffis och länk till de oppositionella kvarteren.
