En summering av majdemonstrationerna 2011
Inleder med arbetarrörelsens högtidsdag i Göteborg.
Vasagatan… “Här ska vi bo!”
Rousseau och Proudhon gör sig påminda på Avenyn 1. “Här upphör privat väg”!
Avenyn – Bältesspännarparken. Målfoto från bakre delen av tåget.
Avslutning i Bältesspännarparken med agitation för lärarstrejken på Björkbacken – och så lite allsång.
—
Efter ett gemytligt firande i götet kommer här en distansrapportering från Kiev – en ort där högtidsdagens ursprung (Haymarket-kravallerna) inte känns lika avlägsna.
Inget fattas det rödsvarta tåget den här gången. Inte ens en gubb-orkester!
Strax efter avmarschen från Arsenalna sätter det främre blocket Prjama Dia (Direkt Aktion) lite färg på tåget!
Sörj ej, organisera!
Rött och svart – den nya studentrörelsens färger.
Den nya rörelsens gärningar lär dock aldrig att direktsändas i västvärldens TV-oligopol.
Staten svarar med tårgas,
nostalgifordon,
och arresteringar.
Källa: http://samozahist.org.ua
—
I ägarnationen Norge håller 1 maj på att slås ut helt av 17 maj – som länge varit den stora flaggdagen i kalendern.
17 maj 2011. Gol.
Istället för att fira klasskampen den 1:e tågas det alltså för kung och fosterland den 17:e. Likväl måste “Arbeiderpartiet” röstas till regeringmakten var fjärde år.
Med hjälp av myten om “världens mest välmående land” förefaller ekvationen (nationalism = välfärd) gå ihop utan problem för de allra flesta. Bitvis mycket omfattande privata välstånd hos befolkningen förefaller ej kunna devalvera arbetar-identiteten i oljenationen där så gott som varje grovjobb har auktionerats ut till ett billigare gästarbetande proletariat. Ja, alla de där som fattas i tåget den 17 maj.
I den norska glesbygden är 17 maj, i princip, årets enda demonstrationsdag. Främst i tåget går inte sällan kommunalrådet tillsammans med chefen för polisdistriktet.
